Maarit hälsar

Livet rullar på hos kökskatterna och sakta men säkert börjar de vänja sig lite vid tillvaron. Ingen gömmer sig längre i hyllor och burkar (även om jag hittade Gnista sovande i min stora glasburk för pasta häromdagen) utan sover på dynor eller stolar som civiliserade små katter. De blir morskare för varje dag, och jag har inga som helst problem med att få ta Vilda längre. Hon är lite rädd, men litar på mig nu. Gnistas och Vildas ögon ser ut att bli bättre, om än långsamt. De går på en intensivkur med antibiotika och det ser ut som den hjälper. De äter på och växer för varje dag, och som det ser ut kanske vi har hem till både Flamma och Lo nu :)