Så här började det

Tisdagen den 21 September var Maarit och skulle korrigera hjulinställningarna på sin bil.
Vianor ligger på industriområdet Gåsebäcken i Helsingborg, precis vid en motortrafikvägspåfart. Gatorna kring firman trafikeras frekvent av tung trafik, och ovanför ligger motortrafikleden.

På bilfirmans gård satt en ensam ungkatt i en buske, och en annan sprang iväg när jag närmade mig. Hon noterade att det stod tallrikar med kattmat framme, samt skålar med vatten och grädde. Det hängde även några små leksaker i snören i buskarna. Hon satte sig på marken hos katten och försökte locka honom, och efter en halvtimmes försiktigt pratande och lekande med en kvist fick hon stryka den över tassarna med fingret.
Det blåser redan iskallt i Helsingborg, och Maarit fick ont i magen vid tanken på att katterna ska behöva bo på ett industriområde i skånsk vintervind. Uppenbarligen tog personalen på bilfirman hand om katterna, men de kan ju inte göra mer än ge dem mat.

När Maarit betalade sin räkning frågade hon om hon fick deras tillstånd att fånga katterna och försöka ordna hem till dem, och fick höra en av de mest horribla historier hon hört i djurväg. Det finns inte två hemlösa katter, det finns uppemot ett femtiotal! Förmannen och de anställda killarna berättade att de tagit hand om katterna i åratal, matat dem och försökt göra vad de kan. Nästan alla anställda har släpat hem både en och två och tre katter genom åren, och försökt ordna hem till så många kattungar de kunnat. De är kraftigt inavlade då de hade en väldigt begränsad koloni, och väldigt många av katterna saknar svans (recessiv nedärvning , ett tecken på att deras avelsbas varit väldigt snäv). En av de anställda killarna har engagerat sig kraftigt i katternas öde, och försökt kastrera så många han kunnat med sina egna pengar. En del katter är skadade eller handikappade, men de flesta är enligt de anställda på Vianor trevliga och inte aggressiva. Väldigt många är små eller unga kattungar. Vianor har enligt sina beräkningar lagt över 7000 kr i månaden på katternas föda och någon kastrering när de lyckats få tag i någon katt, och har försökt sörja för dem så gott de kunnat.

Maarit kände att hon inte kunde stå bredvid och titta på, något måste göras, det är en av de största kolonierna av hemlösa katter hon hört om. De kan inte gå där och frysa och riskera att bli påkörda.
Svälter gör de inte tack vare de schyssta människorna som jobbar på bilfirman, men något måste göras.
De var tacksamma om något kunde bli gjort, eftersom de tyckte synd om katterna. Men situationen blir bara värre och värre hela tiden i takt med att de förökar sig.

Detta är en situation först och främst för Helsingborgare kanske, men även för kattvänner i hela Sverige. Maarit drog igång en räddningsaktion. Bland kattmänniskor i Helsingborgstrakten rekryterades människor till att fånga dem, eller ge dem ett jourhem. Ett konto ska anförskaffats för donationer till katternas behov (mat, sand, medicin osv) veterinärens konto används för kastration, vaccinationer, chip och veterinärvård. Ordet behöver spridas till alla som är beredda att ta en av katterna till självkostnadspris, eller hjälpa till på något sätt.

De måste få hjälp. NU.

Man kanske inte har råd att skänka många kronor, men någon krona från många blir en stor peng till slut.

Liknande aktioner har dragits igång i Helsingborg tidigare och Maarit hoppas att Helsingborgs medborgare vill skänka några kronor till att få katterna avmaskade, vaccinerade, chippade, loppbehandlade, kastrerade och mätta.
Hjälp oss rädda de hemlösa katterna i kolonin vid Gåsebäckens industriområde i Helsingborg.
/Eleonor